Spyware

I skrivande stund är det 69 olika spywareprogram som kämpar över herraväldet i denna dator. Mitt antivirusprogram försöker frenetiskt för att hålla dem stången, men är tyvärr inte redo för den uppgiften.

Spyware är, som alla som läser denna blogg säkert känner till, program som samlar in information om användaren utan att denne har gett sitt medgivande till detta. Denna information kan då användas för flera olika syften; allt ifrån att helt enkelt bara spionera på användaren till att stjäla emailadresser till att registrera användarens internethistoria till att stjäla kontonummer eller ta kontroll över datorn.

Eftersom denna kurs handlar om etik, så är det ju inte särskilt intressant att prata om det rent tekniska i hur spyware fungerar, utan i vad det kan ha för konsekvenser i samhället och för individen. Vi kan ju därför ta en titt på de olika syften som jag listade ovan.

De sista två kan ganska snabbt avfärdas som tråkiga. Att stjäla någons kontonummer eller ta kontroll över dennes dator utan dennes medgivande är ju tämligen uppenbart omoraliskt ur de allra flesta synvinklar. Men de första tre är litet intressantare. Ta till exempel ett spywareprogram som enbart spionerar på vad användaren gör. Programmet samlar ihop information och skickar det vidare till någon privatperson som inte utför några i övrigt brottsliga aktiviteter. Han eller hon säljer inte informationen vidare till brottslingar, reklamfirmor eller hackers, utan leker helt enkelt virtuell voyeur utan att åstadkomma någon skada.

Utför denna person omoraliska handlingar när han eller hon spionerar? Trots allt så är det ingen som tar skada av det rent ekonomiskt eller materiellt.

Eller låt oss ta exemplet med spyware som samlar in information om användarens internethistorik. Reklamfirman använder sig av informationen för att kunna rikta sin reklam speciellt till användaren, eller för att kunna se vad människor i stort besöker för sidor. Är detta omoraliskt? Man skulle ju kunna se det som att användaren själv inte lider någon ekonomisk eller materiell skada. Man kan nästan säga att användaren tjänar på att ha sådan spyware i sin dator, eftersom han eller hon då kommer att bli exponerad för reklam för sådant han eller hon antagligen är intresserad av, och slipper ointressant reklam. Reklamfirman själv tjänar ju också på det, eftersom de kan bli mer effektiva i sitt arbete.

Det tredje exemplet är inte lika intressant, eftersom dessa emailadresser nästan alltid används för spam senare. Spam är både resurskrävande och irriterande, och gör bara livet mer obekvämt för användaren.

Så finns det då "moraliskt korrekt" spyware? Om man ser det så att det som inte orsakar skada inte är omoraliskt, så skulle man kunna försöka sig på att det första exemplet med den virtuella voyeurn är moraliskt riktigt. Jag håller inte med, delvis för att detta skulle betyda att fönstertittare inte heller är omoraliska så länge de inte skymmer utsikten för de boende eller lämnar fingeravtryck på rutan, vilket uppenbarligen känns underligt. Delvis också för att människor löper risk at få reda på att det finns spyware på sin dator, och därigenom känna sig kränkta. De löper alltså risk att lida emotionell skada, även om de inte riskerar ekonomiska eller materiella skador.

Men även om det inte fanns någon som helst risk att människor skulle få reda på att det fanns spyware på deras datorer så anser jag det omoraliskt att spionera på någon annans dator. Jag anser nämligen att människor måste ha rätt att i fred kunna tycka och tänka vad de vill, utan rädsla för att detta registreras av någon annan människa, vare sig om denne är en privatperson, företagsanställd eller statsanställd. Även om den spionerande inte har som avsikt att använda sig av någon av den informationen han eller hon kommer åt, så innebär det ändå att den spionerande hamnar i en maktställning gentemot den som blir spionerad på.

Detta är också varför jag anser att det andra exemplet med reklamfirman också är omoraliskt, trots alla sina fördelar för de flesta inblandade. Ifall firman och privatpersonen båda vill ha dessa fördelar, så borde de ingå ett ömsesidigt avtal istället för att företaget ska egenhändigt bestämma att de ska infiltrera användarens dator "för hans eget bästa".