Och I Samma Stil

Nightlife, gbgVIP, alltomgöteborg... listan på sajter som publicerar fyllebilder kan göras lång. Är detta verkligen något bra? Jag menar, bilderna på alltomgöteborg hamnar ju till och med i tidningen dagen efter. Att få tillstånd av fulla personer brukar inte vara särskilt svårt, och att sedan dagen efter komma ihåg just vilken av alla femtielva organisationer som tog kort på en kan ju vara lite knepigt.

Snyggast.se

Snyggast.se är en site där vanliga människor kan ladda upp olika saker och låta andra sätta betyg på dem. De saker som laddas upp kan vara dikter, videofilmer, teckningar med mera, men snyggast är nog kändast för sina bilder på människor, eftersom de har tagit sin ide från det amerikanska "Am I hot Or Not".

Problemet med snyggast.se och liknande sidor är att det ju inte går att veta säkert att den som laddar upp bilden är den som är med på bilden, eller åtminstone har dennes medgivande. Det är inte särskilt svårt att tänka sig att en mobbare skulle lägga upp pinsamma bilder på sitt mobboffer, eller att ett ex skulle lägga upp halvporriga bilder på sin pojk/flickvän som hämnd eller för att skryta. Det är inte särskilt svårt att tänka sig ett halvdussin liknande obehagliga scenarion.

Snyggast.se har iochförsig som policy att ta ner "pornografiska" bilder, och uppmanar även användarna att inte ladda upp bilder utan tillstånd. Men detta senare är ju nästan omöjligt för dem att kontrollera, och lär inte vara något särskilt hinder för en mobbare.

Vad göra? Hindra alla människor från att ladda upp bilder på sig själva? Hindra alla bilder där inte människor håller i en skylt som bekräftar att de ger sitt medgivande? Kräva att användarna lägger upp en bild på sig själv så att personalen på snyggast.se kan jämföra med andra bilder? Det känns som att dessa åtgärder är antingen ineffektiva eller för restriktiva, och jag tror att det är ett någorlunda svårlöst problem.

Chinese Democracy

Undrar vilket som kommer först, albumet eller den politiska förändringen.

Här är en ganska intressant artikel, om ett par som stämmer Yahoo. Bakgrunden till stämningen kan ganska enkelt sammanfattas såhär: Wang Xiaoning har propagerat för att göra Kina mer demokratiskt, och han har använt sitt Yahoo-account for att göra det. Den kinesiska regeringen tycker inte om sådana människor som tycker om demokrati, och bad Yahoo att dela med sig av Wang Xiaonings användaruppgifter så att de kunde gripa honom. Yahoo gick med på detta, Wang Xiaoning greps och torterades, och nu stämmer han och hans fru Yahoo enligt amerikansk lag.

Hur det går med stämningen är oklart, men om jag skulle gissa skulle jag säga att Yahoo vinner. Historien om David och Goliat är väl ganska trevlig i fantasin, men när det gäller kampen mellan ett multinationellt megaföretag och två fattiga kineser varav den ena sitter i fängelse, så är det nog ändå Goliat som vinner.

Vad som är mer intressant är ju vem som egentligen gjorde fel här, om någon. Yahoo säger att de självklart delade med sig av uppgifterna eftersom de inte kunde veta varför kinesiska regeringen ville ha dem; det kunde ju lika gärna röra sig om vilket brottsmål som helst. Wang Xiaoning, i sin tur, var ju antagligen skyldig till det han anklagades för, det vill säga "subversiv verksamhet", och dömdes ju därefter. Han bröt alltså mot lagen. Kinesiska regeringen, i sin tur, satte en man i fängelse enbart för att han ville införa ett mer demokratiskt system.

Personligen så tycker jag att både kinesiska regeringens agerande och Wang Xiaonings agerande är lätta att utvärdera. Att fängsla en människa enbart för att han uttrycker sin åsikt kan jag inte se som gott och riktigt. Att försöka övertala människor att göra sitt land mer rättvist och demokratiskt, trots att det är emot lagen, kan jag inte se som något ondskefullt. Det är, tycker jag, inte särskilt omoraliskt att bryta mot en omoralisk lag.

Yahoos roll, däremot, är ju mer komplicerad. Å ena sidan följde de ju landets lag och gjorde som regeringen sa. Å andra sidan var landet ifråga Kina och regeringen aningen despotisk. Å ena sidan kan man säga att de gjorde helt rätt i att dela med sig av uppgifterna, eftersom de ju inte visste att uppgifterna skulle användas för att sätta en politisk aktivist i fängelse. Å andra sidan kan man säga att de gjorde helt fel, eftersom de inte visste vad uppgifterna skulle användas till i ett land som inte är känt för sina mänskliga rättigheter.

Vad jag tycker detta visar på är hur viktigt det är att den personliga integriteten skyddas av företag, även mot regeringar. Här lät Yahoo personlig information om Wang Xiaoning hamna i regeringens händer, och resultatet är att en människa torteras. Rent moraliskt (även om det aldrig fungerar så i praktiken) så borde väl Yahoos position vara att de vägrar göra affärer med ett land som tvingar dem dela med sig av sådan känslig information.

Frågan är ju om det verkligen räcker. "Om inte vi gör det, så kommer någon annan göra det" har använts som försvar för omoraliska handlingar sedan tidernas begynnelse av en anledning, och om inte Yahoo samarbetade med den kinesiska regeringen så skulle de inte kunna göra affärer alls, och ett mindre moraliskt företag skulle ta deras plats.

Vad som skulle kunna hjälpa vore alltså någon slags internationell överenskommelse som skyddade den personliga integriteten även mot övergrepp i andra länder. Så ett företag baserat i Europa som gick emot överenskommelsen i Kina som antagligen inte skrivit under det, kan ändå drabbas av påföljder i Europa. Detta skulle åtminstone vara ett steg på vägen.

Spyware

I skrivande stund är det 69 olika spywareprogram som kämpar över herraväldet i denna dator. Mitt antivirusprogram försöker frenetiskt för att hålla dem stången, men är tyvärr inte redo för den uppgiften.

Spyware är, som alla som läser denna blogg säkert känner till, program som samlar in information om användaren utan att denne har gett sitt medgivande till detta. Denna information kan då användas för flera olika syften; allt ifrån att helt enkelt bara spionera på användaren till att stjäla emailadresser till att registrera användarens internethistoria till att stjäla kontonummer eller ta kontroll över datorn.

Eftersom denna kurs handlar om etik, så är det ju inte särskilt intressant att prata om det rent tekniska i hur spyware fungerar, utan i vad det kan ha för konsekvenser i samhället och för individen. Vi kan ju därför ta en titt på de olika syften som jag listade ovan.

De sista två kan ganska snabbt avfärdas som tråkiga. Att stjäla någons kontonummer eller ta kontroll över dennes dator utan dennes medgivande är ju tämligen uppenbart omoraliskt ur de allra flesta synvinklar. Men de första tre är litet intressantare. Ta till exempel ett spywareprogram som enbart spionerar på vad användaren gör. Programmet samlar ihop information och skickar det vidare till någon privatperson som inte utför några i övrigt brottsliga aktiviteter. Han eller hon säljer inte informationen vidare till brottslingar, reklamfirmor eller hackers, utan leker helt enkelt virtuell voyeur utan att åstadkomma någon skada.

Utför denna person omoraliska handlingar när han eller hon spionerar? Trots allt så är det ingen som tar skada av det rent ekonomiskt eller materiellt.

Eller låt oss ta exemplet med spyware som samlar in information om användarens internethistorik. Reklamfirman använder sig av informationen för att kunna rikta sin reklam speciellt till användaren, eller för att kunna se vad människor i stort besöker för sidor. Är detta omoraliskt? Man skulle ju kunna se det som att användaren själv inte lider någon ekonomisk eller materiell skada. Man kan nästan säga att användaren tjänar på att ha sådan spyware i sin dator, eftersom han eller hon då kommer att bli exponerad för reklam för sådant han eller hon antagligen är intresserad av, och slipper ointressant reklam. Reklamfirman själv tjänar ju också på det, eftersom de kan bli mer effektiva i sitt arbete.

Det tredje exemplet är inte lika intressant, eftersom dessa emailadresser nästan alltid används för spam senare. Spam är både resurskrävande och irriterande, och gör bara livet mer obekvämt för användaren.

Så finns det då "moraliskt korrekt" spyware? Om man ser det så att det som inte orsakar skada inte är omoraliskt, så skulle man kunna försöka sig på att det första exemplet med den virtuella voyeurn är moraliskt riktigt. Jag håller inte med, delvis för att detta skulle betyda att fönstertittare inte heller är omoraliska så länge de inte skymmer utsikten för de boende eller lämnar fingeravtryck på rutan, vilket uppenbarligen känns underligt. Delvis också för att människor löper risk at få reda på att det finns spyware på sin dator, och därigenom känna sig kränkta. De löper alltså risk att lida emotionell skada, även om de inte riskerar ekonomiska eller materiella skador.

Men även om det inte fanns någon som helst risk att människor skulle få reda på att det fanns spyware på deras datorer så anser jag det omoraliskt att spionera på någon annans dator. Jag anser nämligen att människor måste ha rätt att i fred kunna tycka och tänka vad de vill, utan rädsla för att detta registreras av någon annan människa, vare sig om denne är en privatperson, företagsanställd eller statsanställd. Även om den spionerande inte har som avsikt att använda sig av någon av den informationen han eller hon kommer åt, så innebär det ändå att den spionerande hamnar i en maktställning gentemot den som blir spionerad på.

Detta är också varför jag anser att det andra exemplet med reklamfirman också är omoraliskt, trots alla sina fördelar för de flesta inblandade. Ifall firman och privatpersonen båda vill ha dessa fördelar, så borde de ingå ett ömsesidigt avtal istället för att företaget ska egenhändigt bestämma att de ska infiltrera användarens dator "för hans eget bästa".