Digitalt Motstånd - "Culture Jamming"

Culture Jamming är metoden att använda sig av existerande reklamkampanjer, logos och varumärken för att sprida (oftast kritisk) information, antingen gällande dessa varumärken eller någon annan del av samhället som ett parti, en ideologi, eller bara världen i allmänhet och det västerländska samhället i synnerhet.

"Culture Jamming" tar sitt namn från "Radio Jamming", en metod som oftast används i krig (dock inte alltid: Nord och Sydkorea ligger i konstant fejd med varandra när det gäller att sända in radioprogram och propaganda i det andra landet). Radio Jamming går ut på att använda motståndarens radio till att sprida felaktig information, eller förhindra denne från att få tillgång till riktig information. Man använder alltså motståndarens teknologi mot henne själv.

Culture Jamming används på samma sätt, om än inte till hundra procent. "Jammaren" använder sig av motståndarens reklamkampanj mot henne själv, på samma sätt som pilotens radio används mot piloten. Skillnaden ligger dock i att en radio jammer medvetet försöker sprida falsk information, medan Culture Jammern i de flesta fall försöker sprida information som hon tycker är sann. De flesta Culture Jammers ser alltså sig själva som aktivister som försöker förbättra världen för människor i helhet, och ser ingen likhet mellan Culture Jamming och vandalism.

Exempel på Culture Jamming kan vara: att sätta klistermärken på STOP-skyltar för att protestera mot något, att använda iPodreklamkampanjer för att protestera mot Irakkriget, eller
protestera mot sweatshops med låtsasreklam. Även MAD TVs korta sketch med iRack skulle kunna ses som Culture Jamming, så det är inget som enbart bör förknippas med unga arga människor.

Eftersom Culture Jamming använder sig så mycket av bilder och reklam så är internet idealt för Culture Jammers. Det finns knappast någon människa som tillbringat någon längre tid på internet för nöjes skull som inte stött på någon parodireklam, och olika aktivistgrupper som AdBusters kan skaffa medlemmar från hela världen. Eftersom det är en aktivitet som inte kräver särskilt mycket mer än fantasi, kreativitet och kanske Photoshop så kan fenomenet spridas bland människor som aldrig ens talar med varandra, ens över nätet, men som inspireras av varandras verk. Även om Culture Jamming som begrepp fanns redan på 60- och 70-talet så är det väldigt svårt att se att det skulle blivit ett så vida spritt fenomen som det är idag utan hjälp av internet.

Är då Culture Jamming en moraliskt okej aktivitet? De som sysslar med det tycker uppenbarligen det, och det är lätt att automatiskt se det som en modern version av David och Goliat; "den unge passionerade aktivisten" mot "det stora hjärtlösa bolaget". Men vad är egentligen skillnaden mellan att spraya graffiti på en husvägg och att spraya det på en reklamtavla? Vad är egentligen skillnaden mellan att hacka sig in i en server och få den att kollapsa och att ändra en bild på en senators hemsida så att det ser ut som att han stödjer homosexuella? Företagen lägger ner miljoner och miljoner kronor och tusentals arbetstimmar på sina reklamkampanjer, kan det då vara helt okej för människor att använda dessa kampanjer för helt motsatta syften? Bör man inte respektera det faktum att företagen lägger ner enorma resurser på dessa kampanjer, och är inte då Culture Jamming ett slags sabotage?

Svaret på detta brukar vara en liknelse mellan vanligt krig och guerillakrig. Företagen som skapar reklamen har ofantligt mycket mer pengar än de aktivister som sysslar med Culture Jamming. Alltså har företagen mycket större inflytande i det offentliga forumet, och kan sprida sin information genom stora reklamtavlor, genom reklamsnuttar i tv, på radio och "product placements" i filmer, etc. Culture Jammers i allmänhet lägger fram argumentet att detta är orättvist ställt i företagens fördel, att reklam egentligen inte är något annat än propaganda, och att någons förmåga att föra fram sina åsikter och ideer inte ska bero på hur mycket pengar denne har. Vilket ju, i mina ögon, stämmer till hundra procent.

Alltså använder de sig av de enda medel de har, nämligen sprayburkar, photoshop, digitalkameror, och reklam. Jag kan inte se att de, på det stora hela, egentligen skadar någon. Maktbalansen är orättvist ställd i företagens fördel, och att då kräva att aktivisterna ska "slåss hederligt" medan den andra sidan sitter med alla trumf är lite svårsmält.