Knäppskallar och Dårfinkar

Med denna synnerligen opartiska titel tänkte jag prata litet om konspirationsteorier.

Det kan ju kännas litet konstigt att behandla det ämnet under ämnet "Digitalt Motstånd", men jag anser att det finns starka skäl för det. En konspirationsteoretiker tror, per definition, att det finns en konspiration gällande någonting, och i det allra flesta fall (möjligtvis undantaget konspirationsteoretikern som tror att det finns en konspiration, men att ingen vet vad den är) så tror teoretikern själv att han eller hon har tillgång till sanningen, eller åtminstone en del av den. Konspirationen försöker oftast mörklägga något , och teoretikern försöker föra fram detta något i ljuset. Det är alltså konspirationen som sysslar med "ondskefulla" handlingar, och teoretikern som försöker hindra dem från att lyckas med det. Vad är detta, om inte (om än missriktat) motstånd?

Som med det mesta annat på internet, så har konspirationsteorier funnits långt innan nätet ens var en glimt i Al Gores öga. Nämnas kan till exempel konspirationsteorierna angående månlandingen, mordet på John F Kennedy, eller antisemitiska konspirationsteorier om att "judarna styr världsbanken". Dock har internetexplosionen förändrat konspirationsteoriserandet oerhört.

Före internets framfart rörde sig information så mycket långsammare. Ideer som någon kom på i London år 1950 var tvungna att nästan fysiskt förflyttas med brev, bok eller personlig transport för att nå till exempel New York. Möjligtvis kunde ett telefonsamtal användas för att kontakta någon över atlanten, men detta var ju tämligen ovanligt. Idag kan vem som helst med en teori och ett bildbehandlingsprogram lägga upp en lång presentation på youtube, och därmed sprida teorin över hela världen och till människor han eller hon inte ens känner och aldrig kommer att träffa. Det finns forum dedikerade till särskilda konspirationsteorier, där teoretiker kan dela med sig av sina funderingar, bevis och teorier. Internet har ju också hjälpt till med de vanligare sätten att sprida teorier; man kan enkelt beställa efter en film om hur och varför NASA fejkade månlandningen direkt från filmskaparens hemsida eller beställa efter en bok om vem som egentligen sköt JFK.

Är då detta något bra? Man kan ju inte säga att det är omoraliskt av dessa människor att säga vad de tycker och vad de tror är sanningen. Inte kan man heller säga att det är omoraliskt av människor att se dessa videor och youtubepresentationer, att diskutera på konspirationsforum eller ladda hem diagram över hur man bäst bygger en hatt i aluminiumfolie*. Folk måste ju ha en rätt att tycka och tänka vad de vill.

Men faktum kvarstår att en hel del av dessa teoretiker framställer sig själva som experter på saker de inte har någon utbildning i eller har bedrivit någon seriös forskning om annat än för att bekräfta sina egna teser. Och faktum är att många människor okritiskt sväljer teorier som vid en någorlunda seriös undersökning visar sig vara fullkomligt befängda. Konspirationsteoriserandet leder till att mängder av pseudovetenskapliga nonsenshistorier skvalpar runt på internet och i folks huvuden, och detta kan ju inte sägas vara odelat positivt. Till exempel kan ju teorierna om att "judarna" låg bakom elfte-september-attackerna eller att amerikanska staten styrs av ett eller annat hemligt sällskap leda till antisemitism respektive ogrundad misstro mot den amerikanska regeringen. (Till skillnad mot den helt sunda misstänksamhet som det nog är nyttigt att ha mot de flesta regeringar, amerikanska eller inte.) För att inte tala om de människor som medvetet ljuger, förvränger och hittar på för att helt enkelt tjäna pengar på DVDer och böcker där man får reda på Sanningen.

Men till syvende och sist så kan man inte klandra ärliga människor för att de säger vad de tror och tycker. Detta kan inte i ett demokratiskt och fritt samhälle ses som omoraliskt, även om det har några mindre önskvärda bieffekter. Möjligtvis kan man anse att människor har ett moraliskt ansvar att vara kritisk mot den information som de stöter på och/eller att människor inte skall framställa sig som auktoriteter på sådant de inte har en utbildning i, men även detta är att töja litet på gränsen, anser jag. Människor har rätt till en åsikt, oavsett varför de har fått den, och de måste ha rätten att uttrycka den åsikten.

Och dessutom så finns det ju alltid chansen att de har rätt. Att vara konspirationsteoretiker när man var medborgare i Stalin-Sovjet var ju inte alltid obefogat, om än inte bra för den personliga hälsan. Och personligen är jag litet skeptisk när det gäller att Oswald verkligen var den ende skytten i Dallas, även om jag inte säger att Staten/Big Business/Raelianerna/etc låg bakom det.


De enda människorna man verkligen kan kalla omoraliska här, är de som ljuger och bedrar och kränger DVDer enbart för att tjäna pengar. Men att ljuga för sin lön är det ju inte enbart konspirationsteoretiker som gör.


*Denna sida är antagligen inte helt seriös, men rolig ändå. Bra att ha ifall det regnar och man vill hålla håret torrt.