Fildelning: Spel och Böcker?

Mitt förhållande till fildelning skulle antagligen vara mindre komplicerat ifall det inte vore så bekvämt att hålla på med det. Jag vill hålla på med det, alltså vill jag att det skall vara moraliskt. När det gäller musik så tycker jag det är helt okej att ladda hem hyfsad musik som man kunde tänkts sig köpa, kanske, och sedan ser jag gärna också att man köper musik man tycker är riktigt bra, för att stödja banden. Det är så jag själv gör.

Men när det gäller vissa saker tycker jag däremot att fildelning inte är okej. Fildelning av spel, filmer och böcker, till exempel. Där ser jag endast att det är okej att ladda hem filmer man faktiskt inte skulle ha lagt ut pengar på, för att man anser att de verkar för dåliga eller för att de inte går att få tag på. Filmersom man anser vara värda att titta på, men inte värda nog att betala 100 kronor för en biobiljett eller 25 för att hyras om ett år eller så, alltså. Spel tycker jag inte alls man ska ladda hem, och böcker bara i undantagsfall där man verkligen aldrig skulle köpt den eller orkat låna den från biblioteket.

Varför tycker jag så olika mellan film, böcker, spel och musik? För mig har det att göra med var pengarna går.

Musiker tjänar faktiskt de mesta pengarna på att uppträda live och turnera. CD-skivorna fungerar nästan mest som reklam för banden snarare än som en produkt som de tjänar pengar på. Folk hör en skiva, sedan går de på en spelning. De som tjänar mest pengar på skivorna är skivbolagen, inte musikerna. (Dock är det bra att de säljer skivor, eftersom skivbolagen då är mer villiga i att investera i långa turneér för artisterna, vilket är bra. Då har jag större chans att se dem live.)
Dessutom behöver den nedlagda kostnaden på att faktiskt skapa en skiva inte vara särskilt stor. Musikerna skulle med största sannolikhet spelat dessa låtar en miljon gånger även utan skivkontrakt, eftersom det är vad de gör: de är musiker.

Detta gäller inte filmerna, böckerna och spelen. En film kostar massor att spela in, även utan högt betalda skådespelare och superregisörer. Även dataspel kostar massor att skapa, ifall man vill höja sig över shareware-nivå. För att dessa människor alls skall kunna göra det de gör, måste de ha sponsorer eller annan inkomst, och enda sättet att få det kontinuerligt är ifall människor ser deras filmer eller spelar deras spel. För att det skall finnas speldesigners eller filmskapare måste människor alltså betala för själva produkterna; de kan inte livnära sig på "liveuppträdanden" som musiker oftast gör.

Författare är ungefär samma sak, utom just det att det inte kostar särskilt mycket att skriva en bok och att författaren oftast skulle ha skrivit den gratis ifall han eller hon var tvungen, på samma sätt som musiker spelar musik även om de inte får betalt för det. Skillnaden är dock att författare inte heller kan livnära sig på att skriva böcker ifall ingen betalar för dem, till skillnad från musiker. En författare kan antingen vara författare på deltid, vilket betyder att antingen sjunker kvaliteten på boken eller så kommer de ut mer sällan, eller författare på heltid, och då måste människor köpa deras böcker eller låna dem på biblioteket.

Kort sagt, den moraliska skillnaden ligger i de praktiska konsekvenser som uppstår när man fildelar vad de skapat. Författare blir sämre eller skriver färre böcker, filmer och spel slutar tillverkas, men musiker spelar fortfarande musik.