Star Trek!

Det motsatta problemet till frankenstein-syndromet nedan, där man antar att teknologin alltid är ond/farlig/opålitlig/all of the above, är vad jag tänker på som Star Trek-syndromet. I den serien så kan så gott som alla problem lösas genom att huvudpersonerna rabblar tillräckligt mycket teknobabbel, alternativt "reverserar polariteten"och så är saken biff. (Serien är inte helt fri från Frankenstein-syndromet, men just detta med att det är teknologin och vetenskapen som löser problemen hela tiden är genomgående för större delen av serien.)

I verkliga världen så är Star Trek-syndromet att människor har en ibland ogrundad och halvblind optimism till vad teknologin kan göra. De pratar sig varma om alla fördelar som är precis runt hörnet, om hur bra det kommer att bli för alla, och hur de problem som plågat människan sedan urminnes tider snart är ett minne blott.

Faran är bara att det är väldigt lätt att tappa bort sig i en önskefantasi av vad man vill ska hända, istället för att ha en realistisk bild av hur det kommer att bli. Det är inte riktigt så att man blundar för farorna, men man ser mycket lättare alla potentiella fördelar än man ser nackdelarna. Se bara till exempel på de människor som förutspådde att kärnkraften skulle ge oss oändliga mängder billig energi, att rymdteknologin skulle göra att alla kunde semestra på månen och att massproducerade mediciner skulle kunna utrota sjukdomar. Ingen av dessa människor förutsåg någonsin Tjernobyl, Star Wars-programmet eller resistenta bakterier. Eller se bara på hur man talade om DDT och hur rent det var; så rent att man på TV visade bilder av glada lekande barn som badade i det. Senare blev dessa barn ju blinda och döda, men det var det ingen som hade förutsett då.

När det kommer till internet så uttrycker sig detta på ett litet annorlunda sätt. Nu är det snarare så att man talar om hur internet kommer att helt förändra samhället, hur människor kommer föras närmare varandra, hur alla kommer att kunna jobba hemifrån och alltså ha mer tid med barnen, hur allting kommer att kunna köpas online och priserna alltså blir billigare, hur demokratiskt det kommer att bli nu när alla kan göra sig hörda, hur det finns så otroligt många ekonomiska möjligheter på internet, etc, etc. Få förutsåg pedofil- och prostitutionsnätverken, dotcomkraschen, nätmobbing eller hur små bolag kan tvingas i konkurs för att de inte klarar att konkurrera med amazon eller play.co.uk. Massor med människor har förlorat massor på internet, det sprids rasistisk propaganda och barnporr och allt möjligt obehagligt där.

Betyder detta alltså att man bör bete sig som en Frankensteinare nedan? Att all teknologi oundvikligen har lika många nackdelar som fördelar, att ingenting förbättras, och att det bara är skit alltihop? Nej, det tycker jag inte. Teknologin leder faktiskt till att saker och ting blir bättre; många sjukdomar kan botas även om vi fortfarande har cancer, aids och förkylning. Varor kan tillverkas lättare och billigare, vilket gör att människor åtminstone får bekvämare liv och fler valmöjligheter, även om detta visserligen inte automatiskt innebär "bättre" liv. Musik, ideer och åsikter, och människor blir utsatta för andra kulturer mycket enklare än för hundra år sedan, vilket i längden borde betyda ökad tolerans.

Men vad är det då jag vill säga med denna post, ifall det inte är så hemskt så som Frankensteinarna säger men ändå är mycket hemskt med teknologin?

Jo, det jag vill framföra är att det gäller att ha ett kritiskt öga på teknologin. Det går inte att sammafatta något så enormt som "teknologi" i varken ordet "bra" eller ordet "dåligt". Det finns för och nackdelar i allt, och det är vår plikt att försöka att hålla huvudet kallt, att vare sig rusa iväg i lyckofantasier och blunda för problemen eller vägra ha någonting att göra med någonting nytt i fruktan för våra liv. Det leder antingen till kraftiga och onödiga misstag eller till stagnation och panikångest. Det är alltså frågan om en gyllene medelväg mellan "allt är tipp topp" och "allt är åt helvete" som vi måste försöka hitta.

Detta gäller alltså inte bara vi som privatpersoner, utan förstås också forskare och regeringar som finansierar forskning. Men mest av allt gäller det kanske medierna, som ju livnär sig på sensationella påståenden. De är alltså en av de främsta drivkrafterna bakom både Frankensteinsyndromet ("Ditt Barn Är I Fara!") och Star Trek-syndromet ("Nytt Medel Kan Bota Cancer!"). Vad som krävs är att de hålls ansvariga för vad de rapporterar, och uppmuntras till att inte sensationalisera allting. Det är både farligt och oansvarigt, och leder bara till problem.

(Det svåra är förstås hur man undviker att inskränka yttrandefriheten på samma gång som man gör medierna mer ansvarsfulla. Men det är ett problem för en annan dag.)