Jag har hört det sägas att det tog två år från det att Alexander Graham Bell uppfann telefonen till att de första unga männen stängdes av från telenätet för att de missbrukat det. Det säger ganska mycket om mänskligheten.
Ungefär samma sak är det väl med datavirus. Det är svårt att tänka sig att datorernas pionjärer way back when kunde förutse att en stor grupp människor skulle sätta sig ner och skriva skadlig programkod och försöka sprida den till så många datorer som möjligt, utan någon direkt vinning till sig själva eller ens någon ideologisk anledning, men egentligen var det ofrånkomligt. Människor som grupp är både nyfikna, intelligenta och rastlösa, och det är samma instinkt som gör att människor skriver virus som gör att vi experimenterar med kemikalier, uppfinner ångmaskiner eller av ren tristess leker med ett djurs lårben och därmed uppfinner den första klubban. Eller som George Mallory sa när folk frågade varför han ville beskriva Mt Everest: "För att det är där."
Tyvärr så har alltså denna mänskliga instinkt att lösa problem och hitta på saker också den obehagliga effekten att datorvirus finns. De flesta människor skulle nog hålla med mig om att datorvirus är otroligt frustrerande, onödiga, och allmänt irriterande. Att hålla på att scanna sin dator varje dag, formatera hårddisken varje gång man får en ordentlig infektion eller inte kunna ladda hem program utan den obehagliga känslan av att man inte har någon aning om vad man egentligen får hem; inget av detta är ju på något sätt någonting som någon av oss vill ha.
Men vad nog få skulle hålla med mig om är att datorvirus nog är ett nödvändigt ont. Visst, de ska bekämpas, anti-virusprogram ska skapas, lagar mot virustillverkning ska finnas, etc. Men jag anser att en värld där ingen kände ett behov av att skriva ett datorvirus bara för att se om det går, eller där ingen försöker hitta säkerhetsfel i Internet Explorer, senaste versionen av Windows eller hacka sig in i något bolags servrar "bara för att", en sådan värld vore kraftigt obehaglig att bo i. Människor har kommit så långt som vi har tack vare att vi hela tiden hittar på nya dumheter, och då och då visar sig dumheten vara något användbart, och att helt lyckas ta bort den driften från människor som grupp vore bra mycket värre än att behöva tampas med virus hela tiden.
Det är litet som klottrare. Å ena sidan är det tämligen fult när människor skriver sina namn på busssäten eller sätter sina tags på husväggar, men å andra sidan vore det ganska obehagligt ifall ungdomar inte kände ett behov av att sätta sitt märke på sin omgivning.
(Detta inkluderar ju inte proffessionella virusmakare som enbart gör det de gör för att stjäla pengar av bolag eller privatpersoner, eller sprider spyware för att få tag i kontokortsuppgifter eller emailadresser, eller liknande. De är en litet annan sak.)
Så kort sagt: tycker jag om virus? Nej. Tycker jag om virusmakare? Om jag träffade personen som är ansvarig för att jag var tvungen att formatera datorn senaste gången skulle jag nog slå denne på käften. Anser jag att virus är en dålig bieffekt av något som i sig är bra? Ja, det gör jag.
Tuesday, May 29, 2007
Sunday, May 27, 2007
Om man är fattig spelar det ingen roll hur mycket pengar man har
Eh, va?
Hur menar de att det inte är bättre att få saker gratis än att betala för dem, när man inte har några pengar? Och även om datorträning är väldigt viktigt, vad har detta med fri programvara att göra? Kan man inte lära sig Linux i afrika?
Känns som att Microsoft borde sparka sin pr-avdelning snart.
Hur menar de att det inte är bättre att få saker gratis än att betala för dem, när man inte har några pengar? Och även om datorträning är väldigt viktigt, vad har detta med fri programvara att göra? Kan man inte lära sig Linux i afrika?
Känns som att Microsoft borde sparka sin pr-avdelning snart.
Evil Empire vs The Rebel Penguin Alliance
Linux: Woo! Fri programvara!
Microsoft:
Linux: Nu ska jag göra en massa tuffa saker, som operativsystem och sånt!
Microsoft:
Linux: Hey, kolla här! Användarna verkar gilla det jag gör!
Microsoft: Hey, stop that! Ge oss alla era pengar och skäms!
Är det någon som egentligen är förvånad?
Microsoft:
Linux: Nu ska jag göra en massa tuffa saker, som operativsystem och sånt!
Microsoft:
Linux: Hey, kolla här! Användarna verkar gilla det jag gör!
Microsoft: Hey, stop that! Ge oss alla era pengar och skäms!
Är det någon som egentligen är förvånad?
Saturday, May 26, 2007
Öppenhet = Säkerhet?
De flesta människor tänker inte på vad de egentligen gör när de installerar ett program på sin dator. Väldigt få människor, om det ens finns någon alls, läser någonsin igenom hela användaravtalet innan de godkänner det, och de flesta antar att de som tillverkat programmet använder sig av både vanligt sunt förnuft och allmän hederlighet. De flesta antar därför att programmet inte kommer att samla in information från datorn, stänga av virusprogrammet eller ge andra access till ens internethistorik. Men det finns ändå program som gör just detta.
Ett exempel på detta i spelvärlden är till exempel Blizzard Entertainment och Electronic Arts. Blizzard spel World of Warcraft samlar till exempel in information om sina användare och skickar till Blizzard, officiellt i syfte att förhindra fusk. EAs spel Battlefield 2142 samlar in information om sina användare för att bättre kunna anpassa reklamen i spelet efter användaren. Detta är alltså inte några andra klassens spelbolag, utan bland de största speltillverkarna i världen. Det finns alltså helt säkert andra stora bolag som sysslar med samma sak, men som bara inte blivit upptäckta än.
Hur ska detta då kunna bekämpas? Det är här anknytningen till fri programvara kommer in.
Fri programvara tillåter ju användaren att studera och modifiera programmet, och detta måste i praktiken betyda att man har tillgång till programkoden. Detta betyder ju att användarna har möjlighet att i detalj kolla upp exakt vad programmet gör, och på så sätt kommer ju sådana här saker upptäckas. Det är ju inte så att alla kommer att sätta sig och läsa igenom programkoden till varenda program, men det kommer antagligen att sitta åtminstone några personer som kontrollerar programkoden, helt enkelt för att det finns människor som intresserar sig för sådant. Dessutom blir det mycket enklare att undersöka rykten om att sådana här saker förekommer i ett spel.
Så då är väl allt frid och fröjd? Inte egentligen. Det finns några punkter med full access till programkoden som är värda att tas upp.
För det första, så lär det antagligen bli mycket enklare att tillverka virus, exploits, och andra obehagligheter som anpassar sig efter svagheterna i ett program ifall det är lätt att få access till koden som programmet består av. Detta motverkas kanske en del av att det också kommer finnas en stor mängd människor som letar efter dessa dessa saker enbart för att tillkännage att de hittat dem och på så sätt få erkänning på internet, och alltså borde dessa svagheter snabbare rättas till med fri programvara än utan. Men huruvida dessa två grupper (hackare vs antihackare) helt tar ut varandra är ju svårt att säga.
För det andra så är det ju ett problem för företag att de inte bara publicerar den "omoraliska" delen av koden; de publicerar ju hela rasket. Det blir alltså omöjligt för dem att bevara hemligheter angående koden, och andra företag kan därför enklare ta efter och kopiera deras affärside. Granted, detta händer ju redan nu till stor del, men det lär inte bli svårare ifall alla företag har direktaccess till programkoden hos alla andra företag. En lösning på detta är ju att låta en vis del av koden förbli dold, men då är man ju tillbaks på ruta ett: varför lägger inte företagen sin omoraliska kod gömd inne i den del av koden som inte är offentlig?
En tredje sak; fri programvara innebär att jag får sprida programmet vidare till andra efter att jag själv tagit emot det. Hur skall ett företag som Blizzard tjäna några som helst pengar ifall det inte är fullt lagligt och har deras godkännande att sprida spelet vidare? Det kostar miljontals kronor att tillverka och underhålla ett spel som World of Warcraft, och de pengarna måste komma någonstans ifrån. Det vore tämligen enkelt att modifiera spelet en aning, sedan sprida sin version av spelet vidare gratis, och detta skulle antagligen snabbt stjäla mängder av kunder från Blizzard.
Fri programvara är alltså ingen mirakellösning när det gäller program. Öppen kod, däremot, har nog fler positiva fördelar än det har nackdelar, och är något som fler företag både ängna sig åt.
Ett exempel på detta i spelvärlden är till exempel Blizzard Entertainment och Electronic Arts. Blizzard spel World of Warcraft samlar till exempel in information om sina användare och skickar till Blizzard, officiellt i syfte att förhindra fusk. EAs spel Battlefield 2142 samlar in information om sina användare för att bättre kunna anpassa reklamen i spelet efter användaren. Detta är alltså inte några andra klassens spelbolag, utan bland de största speltillverkarna i världen. Det finns alltså helt säkert andra stora bolag som sysslar med samma sak, men som bara inte blivit upptäckta än.
Hur ska detta då kunna bekämpas? Det är här anknytningen till fri programvara kommer in.
Fri programvara tillåter ju användaren att studera och modifiera programmet, och detta måste i praktiken betyda att man har tillgång till programkoden. Detta betyder ju att användarna har möjlighet att i detalj kolla upp exakt vad programmet gör, och på så sätt kommer ju sådana här saker upptäckas. Det är ju inte så att alla kommer att sätta sig och läsa igenom programkoden till varenda program, men det kommer antagligen att sitta åtminstone några personer som kontrollerar programkoden, helt enkelt för att det finns människor som intresserar sig för sådant. Dessutom blir det mycket enklare att undersöka rykten om att sådana här saker förekommer i ett spel.
Så då är väl allt frid och fröjd? Inte egentligen. Det finns några punkter med full access till programkoden som är värda att tas upp.
För det första, så lär det antagligen bli mycket enklare att tillverka virus, exploits, och andra obehagligheter som anpassar sig efter svagheterna i ett program ifall det är lätt att få access till koden som programmet består av. Detta motverkas kanske en del av att det också kommer finnas en stor mängd människor som letar efter dessa dessa saker enbart för att tillkännage att de hittat dem och på så sätt få erkänning på internet, och alltså borde dessa svagheter snabbare rättas till med fri programvara än utan. Men huruvida dessa två grupper (hackare vs antihackare) helt tar ut varandra är ju svårt att säga.
För det andra så är det ju ett problem för företag att de inte bara publicerar den "omoraliska" delen av koden; de publicerar ju hela rasket. Det blir alltså omöjligt för dem att bevara hemligheter angående koden, och andra företag kan därför enklare ta efter och kopiera deras affärside. Granted, detta händer ju redan nu till stor del, men det lär inte bli svårare ifall alla företag har direktaccess till programkoden hos alla andra företag. En lösning på detta är ju att låta en vis del av koden förbli dold, men då är man ju tillbaks på ruta ett: varför lägger inte företagen sin omoraliska kod gömd inne i den del av koden som inte är offentlig?
En tredje sak; fri programvara innebär att jag får sprida programmet vidare till andra efter att jag själv tagit emot det. Hur skall ett företag som Blizzard tjäna några som helst pengar ifall det inte är fullt lagligt och har deras godkännande att sprida spelet vidare? Det kostar miljontals kronor att tillverka och underhålla ett spel som World of Warcraft, och de pengarna måste komma någonstans ifrån. Det vore tämligen enkelt att modifiera spelet en aning, sedan sprida sin version av spelet vidare gratis, och detta skulle antagligen snabbt stjäla mängder av kunder från Blizzard.
Fri programvara är alltså ingen mirakellösning när det gäller program. Öppen kod, däremot, har nog fler positiva fördelar än det har nackdelar, och är något som fler företag både ängna sig åt.
Tuesday, May 22, 2007
Fri Programvara
Fri programvara är inte fri i betydelsen att det är gratis, utan snarare fri i betydelsen att man får leka runt lite hur man vill med det. Som det normalt brukar definieras så är fri programvara sådan man har rätt att:
Det betyder också att man har rätt att köpa eller ladda hem (beroende på ifall ett fritt program är gratis) ett program, ändra det, och sedan sälja det modifierade programmet utan att för den skull låta det modifierade programmet vara ett fritt program.
Just detta senare är det jag mest invänder mig mot när det gäller fri programvara. Själva konceptet med fri programvara är ju att underlätta för användaren att anpassa och förbättra program efter varje persons egna preferenser, eller för att kunna användas för nya ändamål som ursprungsprogrammeraren inte tänkt på. Detta förbättrar ju situationen för alla, genom att det skapas mindre förbättringar av programmen som alla kan ta del av.
Ett exempel på hur detta kan fungera för alla är ju så kallade "mods" till datorspel (även till de spel som inte i sig är fri programvara så är situationen tillräckligt lik för att en jämförelse skall fungera.) Med mods fungerar det så att när ett företag har släppt ett spel, låt oss säga ett spel om andra världskriget, så är fans till spelet ofta intresserade av att skapa en mod som ändrar vissa detaljer i spelet. Till exempel kan andra världskriget antagligen ändras så att det snarare handlar om första världskriget, men andra vapen, uniformer och fordon. Detta gör alltså att spelet till viss grad anpassas efter användarna, det vill säga spelarna. Counter-Strike var ju till exempel en mod av Half-Life från början, och blev sedan det mest populära FPSet online.
Men eftersom fri programvara inte kräver att modifierad fri programvara också är fri, så är det lätt hänt att någon programmerare tar ett program skrivet av någon annan, ändrar det en aning, och sedan säljer det vidare som sitt eget verk, och då dessutom kräver att andra inte gör samma sak. Det går alltså att tjäna pengar på någon annans arbete, utan att man för den skull förbättrar för alla på det sätt som fri programvara gör. I exemplet ovan med Counter-Strike så vore det som att de som tillverkade modden Counter-Strike sedan kunde sälja egna kopior av det, utan att ge något betalt till företaget bakom Half-Life, och utan att tillåta någon att göra en mod av Counter-Strike.
Detta känns ju tämligen orättvist, och känns som ett utnyttjande av systemet. Det lider alltså litet av "free rider"-problemet.
Ett annat problem, även om det inte är lika stort, är ju att inte alla är programmerare. Man skulle ju kunna säga att fri programvara gör det ännu viktigare både att vara bra på programspråk för att kunna anpassa program efter sina egna behov, och att man måste kunna hitta rätt bland de dussintals olika versioner av ett program som kan dyka upp. För den som inte vet mycket mer om datorer än hur man startar Internet Explorer så kan ökad valfrihet skapa massor av stress och förvirring snarare än att ge ökad effektivitet.
- Använda sig av och undersöka
- Dela med sig av till andra
- Ändra och modifiera
- Dela med sig och på andra sätt distribuera den modifierade programvaran
Det betyder också att man har rätt att köpa eller ladda hem (beroende på ifall ett fritt program är gratis) ett program, ändra det, och sedan sälja det modifierade programmet utan att för den skull låta det modifierade programmet vara ett fritt program.
Just detta senare är det jag mest invänder mig mot när det gäller fri programvara. Själva konceptet med fri programvara är ju att underlätta för användaren att anpassa och förbättra program efter varje persons egna preferenser, eller för att kunna användas för nya ändamål som ursprungsprogrammeraren inte tänkt på. Detta förbättrar ju situationen för alla, genom att det skapas mindre förbättringar av programmen som alla kan ta del av.
Ett exempel på hur detta kan fungera för alla är ju så kallade "mods" till datorspel (även till de spel som inte i sig är fri programvara så är situationen tillräckligt lik för att en jämförelse skall fungera.) Med mods fungerar det så att när ett företag har släppt ett spel, låt oss säga ett spel om andra världskriget, så är fans till spelet ofta intresserade av att skapa en mod som ändrar vissa detaljer i spelet. Till exempel kan andra världskriget antagligen ändras så att det snarare handlar om första världskriget, men andra vapen, uniformer och fordon. Detta gör alltså att spelet till viss grad anpassas efter användarna, det vill säga spelarna. Counter-Strike var ju till exempel en mod av Half-Life från början, och blev sedan det mest populära FPSet online.
Men eftersom fri programvara inte kräver att modifierad fri programvara också är fri, så är det lätt hänt att någon programmerare tar ett program skrivet av någon annan, ändrar det en aning, och sedan säljer det vidare som sitt eget verk, och då dessutom kräver att andra inte gör samma sak. Det går alltså att tjäna pengar på någon annans arbete, utan att man för den skull förbättrar för alla på det sätt som fri programvara gör. I exemplet ovan med Counter-Strike så vore det som att de som tillverkade modden Counter-Strike sedan kunde sälja egna kopior av det, utan att ge något betalt till företaget bakom Half-Life, och utan att tillåta någon att göra en mod av Counter-Strike.
Detta känns ju tämligen orättvist, och känns som ett utnyttjande av systemet. Det lider alltså litet av "free rider"-problemet.
Ett annat problem, även om det inte är lika stort, är ju att inte alla är programmerare. Man skulle ju kunna säga att fri programvara gör det ännu viktigare både att vara bra på programspråk för att kunna anpassa program efter sina egna behov, och att man måste kunna hitta rätt bland de dussintals olika versioner av ett program som kan dyka upp. För den som inte vet mycket mer om datorer än hur man startar Internet Explorer så kan ökad valfrihet skapa massor av stress och förvirring snarare än att ge ökad effektivitet.
It's Not Bad When We Do It
Heh. En person på FRA har tydligen blivit påkommen med att logga in på en BitTorrent-tracker.
Detta är ju iochförsig inte någon anmärkningsvärd nyhet eftersom det rent statistiskt sett vore konstigt ifall ingen på FRA någonsin hade laddat hem något. Men det underbara är hur FRA försvarar sig:
Ah. Säger övervakningsmyndigheten vars jobb går ut på att lägga sig i vad andra människor gör på sina datorer på sin fritid.
Detta är ju iochförsig inte någon anmärkningsvärd nyhet eftersom det rent statistiskt sett vore konstigt ifall ingen på FRA någonsin hade laddat hem något. Men det underbara är hur FRA försvarar sig:
Vi har frågat honom vad han haft för sig. Vad vi förstår har han varit inne två minuter på söndagen. Och vad vi förstått har han tidigare i större utsträckning laddat ner skivor och böcker med sin hemdator. Men vad medarbetare gör på fritiden med sina egna datorer är inget som myndigheten har att göra med, säger Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA.
Ah. Säger övervakningsmyndigheten vars jobb går ut på att lägga sig i vad andra människor gör på sina datorer på sin fritid.
Wednesday, May 16, 2007
Fildelning: Spel och Böcker?
Mitt förhållande till fildelning skulle antagligen vara mindre komplicerat ifall det inte vore så bekvämt att hålla på med det. Jag vill hålla på med det, alltså vill jag att det skall vara moraliskt. När det gäller musik så tycker jag det är helt okej att ladda hem hyfsad musik som man kunde tänkts sig köpa, kanske, och sedan ser jag gärna också att man köper musik man tycker är riktigt bra, för att stödja banden. Det är så jag själv gör.
Men när det gäller vissa saker tycker jag däremot att fildelning inte är okej. Fildelning av spel, filmer och böcker, till exempel. Där ser jag endast att det är okej att ladda hem filmer man faktiskt inte skulle ha lagt ut pengar på, för att man anser att de verkar för dåliga eller för att de inte går att få tag på. Filmersom man anser vara värda att titta på, men inte värda nog att betala 100 kronor för en biobiljett eller 25 för att hyras om ett år eller så, alltså. Spel tycker jag inte alls man ska ladda hem, och böcker bara i undantagsfall där man verkligen aldrig skulle köpt den eller orkat låna den från biblioteket.
Varför tycker jag så olika mellan film, böcker, spel och musik? För mig har det att göra med var pengarna går.
Musiker tjänar faktiskt de mesta pengarna på att uppträda live och turnera. CD-skivorna fungerar nästan mest som reklam för banden snarare än som en produkt som de tjänar pengar på. Folk hör en skiva, sedan går de på en spelning. De som tjänar mest pengar på skivorna är skivbolagen, inte musikerna. (Dock är det bra att de säljer skivor, eftersom skivbolagen då är mer villiga i att investera i långa turneér för artisterna, vilket är bra. Då har jag större chans att se dem live.)
Dessutom behöver den nedlagda kostnaden på att faktiskt skapa en skiva inte vara särskilt stor. Musikerna skulle med största sannolikhet spelat dessa låtar en miljon gånger även utan skivkontrakt, eftersom det är vad de gör: de är musiker.
Detta gäller inte filmerna, böckerna och spelen. En film kostar massor att spela in, även utan högt betalda skådespelare och superregisörer. Även dataspel kostar massor att skapa, ifall man vill höja sig över shareware-nivå. För att dessa människor alls skall kunna göra det de gör, måste de ha sponsorer eller annan inkomst, och enda sättet att få det kontinuerligt är ifall människor ser deras filmer eller spelar deras spel. För att det skall finnas speldesigners eller filmskapare måste människor alltså betala för själva produkterna; de kan inte livnära sig på "liveuppträdanden" som musiker oftast gör.
Författare är ungefär samma sak, utom just det att det inte kostar särskilt mycket att skriva en bok och att författaren oftast skulle ha skrivit den gratis ifall han eller hon var tvungen, på samma sätt som musiker spelar musik även om de inte får betalt för det. Skillnaden är dock att författare inte heller kan livnära sig på att skriva böcker ifall ingen betalar för dem, till skillnad från musiker. En författare kan antingen vara författare på deltid, vilket betyder att antingen sjunker kvaliteten på boken eller så kommer de ut mer sällan, eller författare på heltid, och då måste människor köpa deras böcker eller låna dem på biblioteket.
Kort sagt, den moraliska skillnaden ligger i de praktiska konsekvenser som uppstår när man fildelar vad de skapat. Författare blir sämre eller skriver färre böcker, filmer och spel slutar tillverkas, men musiker spelar fortfarande musik.
Men när det gäller vissa saker tycker jag däremot att fildelning inte är okej. Fildelning av spel, filmer och böcker, till exempel. Där ser jag endast att det är okej att ladda hem filmer man faktiskt inte skulle ha lagt ut pengar på, för att man anser att de verkar för dåliga eller för att de inte går att få tag på. Filmersom man anser vara värda att titta på, men inte värda nog att betala 100 kronor för en biobiljett eller 25 för att hyras om ett år eller så, alltså. Spel tycker jag inte alls man ska ladda hem, och böcker bara i undantagsfall där man verkligen aldrig skulle köpt den eller orkat låna den från biblioteket.
Varför tycker jag så olika mellan film, böcker, spel och musik? För mig har det att göra med var pengarna går.
Musiker tjänar faktiskt de mesta pengarna på att uppträda live och turnera. CD-skivorna fungerar nästan mest som reklam för banden snarare än som en produkt som de tjänar pengar på. Folk hör en skiva, sedan går de på en spelning. De som tjänar mest pengar på skivorna är skivbolagen, inte musikerna. (Dock är det bra att de säljer skivor, eftersom skivbolagen då är mer villiga i att investera i långa turneér för artisterna, vilket är bra. Då har jag större chans att se dem live.)
Dessutom behöver den nedlagda kostnaden på att faktiskt skapa en skiva inte vara särskilt stor. Musikerna skulle med största sannolikhet spelat dessa låtar en miljon gånger även utan skivkontrakt, eftersom det är vad de gör: de är musiker.
Detta gäller inte filmerna, böckerna och spelen. En film kostar massor att spela in, även utan högt betalda skådespelare och superregisörer. Även dataspel kostar massor att skapa, ifall man vill höja sig över shareware-nivå. För att dessa människor alls skall kunna göra det de gör, måste de ha sponsorer eller annan inkomst, och enda sättet att få det kontinuerligt är ifall människor ser deras filmer eller spelar deras spel. För att det skall finnas speldesigners eller filmskapare måste människor alltså betala för själva produkterna; de kan inte livnära sig på "liveuppträdanden" som musiker oftast gör.
Författare är ungefär samma sak, utom just det att det inte kostar särskilt mycket att skriva en bok och att författaren oftast skulle ha skrivit den gratis ifall han eller hon var tvungen, på samma sätt som musiker spelar musik även om de inte får betalt för det. Skillnaden är dock att författare inte heller kan livnära sig på att skriva böcker ifall ingen betalar för dem, till skillnad från musiker. En författare kan antingen vara författare på deltid, vilket betyder att antingen sjunker kvaliteten på boken eller så kommer de ut mer sällan, eller författare på heltid, och då måste människor köpa deras böcker eller låna dem på biblioteket.
Kort sagt, den moraliska skillnaden ligger i de praktiska konsekvenser som uppstår när man fildelar vad de skapat. Författare blir sämre eller skriver färre böcker, filmer och spel slutar tillverkas, men musiker spelar fortfarande musik.
Subscribe to:
Posts (Atom)