Rogun the Robot Babysitter

I Japan, var annars?


Lite intressant egentligen att detta aldrig skulle kunna lanseras i väst. För många soccer moms skulle se bilder av en modern frankensteins monster som löper amok bland deras barn, och de skulle protestera högljutt. Men i japan verkar det funka.

A is for Atom

Hehehe, hittade denna gamla klassiker. Framtidstro, någon?

Star Trek!

Det motsatta problemet till frankenstein-syndromet nedan, där man antar att teknologin alltid är ond/farlig/opålitlig/all of the above, är vad jag tänker på som Star Trek-syndromet. I den serien så kan så gott som alla problem lösas genom att huvudpersonerna rabblar tillräckligt mycket teknobabbel, alternativt "reverserar polariteten"och så är saken biff. (Serien är inte helt fri från Frankenstein-syndromet, men just detta med att det är teknologin och vetenskapen som löser problemen hela tiden är genomgående för större delen av serien.)

I verkliga världen så är Star Trek-syndromet att människor har en ibland ogrundad och halvblind optimism till vad teknologin kan göra. De pratar sig varma om alla fördelar som är precis runt hörnet, om hur bra det kommer att bli för alla, och hur de problem som plågat människan sedan urminnes tider snart är ett minne blott.

Faran är bara att det är väldigt lätt att tappa bort sig i en önskefantasi av vad man vill ska hända, istället för att ha en realistisk bild av hur det kommer att bli. Det är inte riktigt så att man blundar för farorna, men man ser mycket lättare alla potentiella fördelar än man ser nackdelarna. Se bara till exempel på de människor som förutspådde att kärnkraften skulle ge oss oändliga mängder billig energi, att rymdteknologin skulle göra att alla kunde semestra på månen och att massproducerade mediciner skulle kunna utrota sjukdomar. Ingen av dessa människor förutsåg någonsin Tjernobyl, Star Wars-programmet eller resistenta bakterier. Eller se bara på hur man talade om DDT och hur rent det var; så rent att man på TV visade bilder av glada lekande barn som badade i det. Senare blev dessa barn ju blinda och döda, men det var det ingen som hade förutsett då.

När det kommer till internet så uttrycker sig detta på ett litet annorlunda sätt. Nu är det snarare så att man talar om hur internet kommer att helt förändra samhället, hur människor kommer föras närmare varandra, hur alla kommer att kunna jobba hemifrån och alltså ha mer tid med barnen, hur allting kommer att kunna köpas online och priserna alltså blir billigare, hur demokratiskt det kommer att bli nu när alla kan göra sig hörda, hur det finns så otroligt många ekonomiska möjligheter på internet, etc, etc. Få förutsåg pedofil- och prostitutionsnätverken, dotcomkraschen, nätmobbing eller hur små bolag kan tvingas i konkurs för att de inte klarar att konkurrera med amazon eller play.co.uk. Massor med människor har förlorat massor på internet, det sprids rasistisk propaganda och barnporr och allt möjligt obehagligt där.

Betyder detta alltså att man bör bete sig som en Frankensteinare nedan? Att all teknologi oundvikligen har lika många nackdelar som fördelar, att ingenting förbättras, och att det bara är skit alltihop? Nej, det tycker jag inte. Teknologin leder faktiskt till att saker och ting blir bättre; många sjukdomar kan botas även om vi fortfarande har cancer, aids och förkylning. Varor kan tillverkas lättare och billigare, vilket gör att människor åtminstone får bekvämare liv och fler valmöjligheter, även om detta visserligen inte automatiskt innebär "bättre" liv. Musik, ideer och åsikter, och människor blir utsatta för andra kulturer mycket enklare än för hundra år sedan, vilket i längden borde betyda ökad tolerans.

Men vad är det då jag vill säga med denna post, ifall det inte är så hemskt så som Frankensteinarna säger men ändå är mycket hemskt med teknologin?

Jo, det jag vill framföra är att det gäller att ha ett kritiskt öga på teknologin. Det går inte att sammafatta något så enormt som "teknologi" i varken ordet "bra" eller ordet "dåligt". Det finns för och nackdelar i allt, och det är vår plikt att försöka att hålla huvudet kallt, att vare sig rusa iväg i lyckofantasier och blunda för problemen eller vägra ha någonting att göra med någonting nytt i fruktan för våra liv. Det leder antingen till kraftiga och onödiga misstag eller till stagnation och panikångest. Det är alltså frågan om en gyllene medelväg mellan "allt är tipp topp" och "allt är åt helvete" som vi måste försöka hitta.

Detta gäller alltså inte bara vi som privatpersoner, utan förstås också forskare och regeringar som finansierar forskning. Men mest av allt gäller det kanske medierna, som ju livnär sig på sensationella påståenden. De är alltså en av de främsta drivkrafterna bakom både Frankensteinsyndromet ("Ditt Barn Är I Fara!") och Star Trek-syndromet ("Nytt Medel Kan Bota Cancer!"). Vad som krävs är att de hålls ansvariga för vad de rapporterar, och uppmuntras till att inte sensationalisera allting. Det är både farligt och oansvarigt, och leder bara till problem.

(Det svåra är förstås hur man undviker att inskränka yttrandefriheten på samma gång som man gör medierna mer ansvarsfulla. Men det är ett problem för en annan dag.)

Frankenstein!

En vis människa sa en gång:

Anything that is in the world when you're born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that's invented between when you're fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you're thirty-five is against the natural order of things.

Detta citat är otroligt passande när det gäller internet, och allmänhetens reaktion på det, vilket lätt kan bevisas genom ett snabbt ögonkast på närmaste löpsedel. "HIV-mannen hade sex med flickor han träffade på nätet!", "Så hittar du nätpedofilerna!", etc, etc. Vilken journalist som helst som lever på att sälja lösnummer vet att rubriken "Någon Säljer Knark!" inte säljer hälften så bra som "Någon Säljer Knark PÅ INTERNET!"

Det verkar som att allmänheten i stort är långt över trettiofem och livrädd nätet, eller åtminstone tror massmedia det. Enligt Aftonbladet, Expressen och Metro med mera så lurar det en pedofil bakom varje virtuell buske, varannan skolflicka lägger ut nakenbilder på sig själv på lunarstorm, så gott som varje kille skadar sig i ett stunt han sett på youtube och varenda mejl du får kryllar av virus, spam och erbjudanden om att beställa ryska mailorderbrudar online.

Varför är det så? Jag tror att det är en kombination av människors naturliga rädsla för allt de inte förstår och medias behov av att skapa nyheter för att sälja lösnummer. Dåliga nyheter säljer bättre än bra nyheter, och skrämmande nyheter säljer bättre än lugna nyheter. Ingen bryr sig om en rubrik som säger "Allt Är Bra Med Världen", men alla vill köpa tidningen där det står "Ditt Barn Är I Fara! Läs Hur Du Skyddar Dig Här!"

Faktum är ju också att de flesta människor inte egentligen förstår sig på internet. Visst, de kanske mejlar, bloggar och surfar på aftonbladet, men de vet inte egentligen vad det är som händer när de gör det. Internet är en stor del av många människors liv (så gott som varje förälder har ju ett barn som använder internet, till exempel), och just därför blir det alltså lite skrämmande att inte förstå det.

Och internet är ju bara ett exempel; samma sak gäller ju så gott som alla uppfinningar. Mobiltelefoner orsakar cancer, iPodar förstör hörseln, datorer orsakar elallergi, genmodifierad mat ger autistiska barn, etc, etc, etc ad nauseum.


Vad har då detta för betydelse, egentligen? Det är väl knappast bra att människor går omkring och oroar sig hela tiden, men på vilket sätt är det dåligt?

För det första, denna utbredda misstro mot nya uppfinningar orsakar dödsfall. Se till exempel de fall där föräldrar misstror den "onaturliga" läkarvetenskapen och dess "artificiella kemikalier" och istället söker bot hos homeopater och liknande, vilket förstås leder till att barnet dör.

För det andra leder det också till att nya och helt säkra mediciner och apparater blir oanvända på grund av allmän misstro. Saker som genmodifikation och stamceller blir snarare huvudingredienser i skräckfilmer än sedda som någonting positivt, och politiker handlar efter allmänhetens åsikter. Detta bromsar upp forskningen och gör det svårare för vetenskapsmän att utveckla nya sätt att rädda liv.

För det tredje, det är inte bra på något sätt att människor går omkring och oroar sig i onödan hela tiden. Min mormors vänner var till exempel helt övertygade om att jorden skulle gå under tolvslaget år 2000. De hade läst i tidningen om Y2K, visste inget om internet eller datorer, och trodde det värsta. De sa saker som "det är ju synd om barnen som inte får leva ett helt liv" och sådana saker. Att människor tror sådana saker är ju uppenbart inte bra.

Så vad göra? Är det tidningarnas fel att det är som det är, eller är människor rädda små djur av naturen? Vad bör man göra för att fixa detta, eller går det ens att fixa?

Jag säger att ansvaret ligger lika fördelat mellan massmedia som försöker tjäna pengar på folks rädslor, och folks egna oförmåga att använda kritiskt tänkande mot sådana nyheter. Människor är bra på att bli rädda, visst, det är naturligt, men människor har en plikt att försöka att inte skrämma upp sig och varandra utan anledning. I det långa och korta loppet ställer det bara till problem att gå runt och vara rädd hela tiden.